Writing

Idols. 
I think it is great having someone to look up to and admire. Even though I haven't got an Idol, I still wish I had. I want someone to look up to. I think that being an Idol comes with alot of repsonsibility. You have to be a good example for younger people and try to never mess up.

Lady Gaga. 
I liked her at first when se became famous. But now I think that she's to much, and that she is trying to hard. She isn't a person any more, she's a freak. I believe that there is a person behind all that crap that she is showing but I can't understand why she can't be just herself.

Drugs. 
I do not like drugs at all and I can't stand people who is using. I think it's pathetic and disgusting what they are doing. I know people who are using drugs and has used drugs and I've seen what it has done to them.


Sweden. 
Sweden must be one of the most boring countries ever. Maybe it's just because I live here that i think that. But I really do think it's boring. Sure, it's beautiful in the summer and all that but what about the rest 9 months of the year? It's cold, rainy and dark.

Det är så logiskt alla fattar utom du.

”Han har övervägt att säga det till henne. Eller nej, lögn. Han har fantiserat om att säga det till henne fem miljarder gånger, på olika många sätt, han har bara aldrig gjort det. Ester, jag tror jag är kär i dig. Fet chans. Ester, jag älskar dig. Ja, eller hur. Ja du .. det var en grej. Kan du tänka dig att skita i alla hårdrockare och popkillar och kanske bli ihop med mig istället? - kommer aldrig hända

Johan & Ester har varit bästa vänner länge, sedan de satt tillsammans i sandlådan på lekis. Men vad Ester inte vet är att sedan fyra år tillbaka har Johan varit upp över öronen förälskad i henne. Allt han kan tänka på är hennes fräknar på näsan och på hennes kropp under alla de där kläderna. Men hur säger man en sådan sak till sin bästa vän utan att förstöra någonting?

Ester som aldrig har fattat någonting babblar på om sin nya nästan-pojkvän, den långhårige gitarrspelande pinnen Adam. Men Johan bara biter ihop, lyssnar och är tyst. Ester upplever Johan annorlunda denna hösten och kan inte förstå varför. Medan hon själv drömmer om Adam och tycker att livet är underbart!

Allting är frid och fröjd tills den där halloweenfesten kommer. Då Johan får mod till sig att förändra allting. Allting som var säkert, blir plötsligt osäkert och förvirrande.

Huvudpersonerna är då Johan & Ester. Två helt vanliga 16 åringar som går på Katedralskolan I Växjö. Johan med sina fula kängor är en helt vanlig tystlåten kille med helt vanliga jeans och en helt vanlig tröja. Ester är raka tvärtom. Hon är tjejen som är pratglad, nyfiken och kul. Dom är i princip varandras motsats. Men man märker redan från början att dom på något konstigt sätt bara hör ihop.

Jag tycker att boken är en rätt klyschig kärlekshistoria. Kille blir kär i tjej och tjejen är kär i någon annan tills hon fattar att hon egentligen inte är det men då är det kanske för sent. Man kunde liksom nästan förutspå vad som skulle hända under bokens gång och det var ingen riktigt sån där brinnande, spännande bok som man bara ville ha mer utav tyvärr.

Någonting jag kom och tänka på under tiden jag läste denna boken var hur kärlek kan förändra en människa. Se bara på Ester som blir som besatt av denna Adam. Hon ryser bara hon hör hans namn och han är allt hon vill prata om. Folk som blir kära faller liksom i trans och vissa till och med glömmer bort sina vänner för denna fantastiska person de har fallit för.

När boken går in på ett nytt kapitel hoppar den även ifrån Ester syn på det hela till Johans. Så man får en inblick över hur båda ser på situationen. Jag måste säg att jag föredrog att läsa Johans del av boken eftersom som att hans del av boken till en början hade så mycket mer mening.

Denna boken är skriven utav Lisa Bjärbo. En 30årig- journalist och författare. Det är så logiskt alla fattar utom du är hennes första ungdomsroman någonsin. Hon jobbar även som redaktör på Barnens Bokklubb och driver bloggen ”onekligen”

Jag gillade verkligen att författaren skrev på ett ungdomligt och på ett väldigt språk som var väldigt lätt att förstå. Hon blandade in den typiska engelska-svenskan och använde uttryck som ungdomar ofta använder idag. Jag tycker även det var väldigt bra av författaren att inte ta med de vanliga vikt- och- utseendes problemen som en vanlig ungdomsbok väldigt ofta har med.

I mitt huvud utspelade sig denna bok i utkanten av Växjö. I en liten förort men där man fortfarande hade gångavstånd till både skola och stad.

För mig är helt klart denna bok en realistisk och är absolut någonting som skulle kunna hända i verkligheten. Jag tycker att den beskriver en väldigt typsik tonårsförälskelse som ofta förekommer i den riktiga världen.

Jag skulle rekommendera denna bok till de som gillar dessa typiska, lätta ungdomsböcker då denna är en typisk sådan.

PINOCCHIO

Jag måste säga att jag blev väldigt positivt överraskad över hur teatern var. Jag hade aldrig sett Pinocchio förut och visste knappt vad berättelsen handlade om. Jag gillade hur de kombinerade det allvarliga med humorn. Teatern gav en några tankeställare samtidigt många skratt.

Jag känner igen det där själv med att man inte riktigt är nöjd med sig själv. Pinocchio var inte nöjd med att han var gjord utav trä och ville vara en riktigt pojke. Precis så brukade jag tycka om mig själv, jag ogillade min näsa och intalade mig själv att jag inte skulle bli nöjd utan att ha fått den förminskad.

Men att ju äldre man blir och ju mer man mognar desto lättare blir det för en att acceptera sig själv. Så var det ju för pinpcchio och så vart det för mig. Man lär sig trivas med sig själv.

Hamburgare.

Idag på hemkunskapen gjorde vi hamburgare till våra hamburgebröd som vi bakade förra gången. Även denna gång var jag med Amanda.

Vi började med att hacka lite lök i fina små delar som vi sedan la i en bunke. I den bunken hällde vi även ner lite vatten och ströbröd. Sedan bladade vi samman allting mer köttfärsen. Kryddade även med lite salt och peppar.

När allt var färdig blandad delade vi upp köttfärsen i fyra olika små bollar och formade dem till hamburgare som vi sedan stekte i ett panna med lite smör. Kryddade även då lite med lite mer peppar.

Även denna gången blev resultatet väldigt gott och även väldigt mättande.

Hamburgarbröd

Idag på hemkunskapen skulle vi baka hamburgerbröd och jag valde att vara tillsammans med Amanda.

Reccept:

2 msk margarin

2dl vatten

1/2 paktet jäst

2 krm salt

2 grahamsmjöl / vetemjöl

Vi började med att smälta smöret och sen hällde vi ner varmt vatten och kollade temperaturen tills den blev exakt 45°c. I smöret och vattnet hällde vi sedan i jäst och rörde runt tills jästen hade lösts upp. Sen hällde vi i mjölet tills det blev en deg och när den degen började släppa från kanterna la vi en handduk över bunken och lät den jäsa i tio minuter.

När den hade jäst klar tog vi ut den och knådade igenom den på bänken innan vi delade upp den i fyra olika delar som vi sedan formade till hamburgerbröd och la på en plåt med en handduk över. Sen fick de jäsa i ungefär en halvtimme till innan vi penslade på ägg och la på sesamfrön och ställde in dom i ugnen.

Efter åtta minuter tog vi ut dem och beskådade vårt resultat som faktiskt blev väldigt bra.

GLEE EPISODE 1.

Ken gave Finn a hard time and was mad at him for joining the glee-club, and so did his football-team. But Finn stood up for himself and told the guys that we wasn't leaving the glee-club and that we was going to to both, play football and perform in glee.Will took glee club to sectionals, and the got a chance to se how the other glee-clubs performed and they realized that they weren't good at all.

Terri told Will that she was pregnant and will decided to quit the glee club in order to be more available and helpful to her. So he told the kids in glee but they didn't just feel like giving up so they made a number by "Don't stop believen' " that made he change his mind into staying in glee club

And I everyday I wonder, will I ever experience something like this again?

I can't remember what date it was. But I know it was a Thursday and that the it was past midnight and you called me and invited me over because you needed to laugh.

I remember that I wore the dress that you love, you know the pink one with all the colorful flowers? I wore my hair up high in a scrunchy and I had barely no make-up on since it was late and you'd seen me without make-up several times before.

I remember that it was one of those nights, where everything was perfect. The moon was big and shining and the sky with all the stars were so bright. It was flawless. I also remember that before I left the house, I stood in front of the mirror for ages, observing myself and going over every detail. Just this particular night, I wanted everything to be perfect, including I.

I remember turning up on your driveway and turning of the car. And I just sat there listening to the beautiful words of the song “My Hero” before I had courage to go inside to see you.

You met me at the door and you hugged with me your warm arms like only you can. And then I looked into your beautiful, mysterious dark brown eyes and you kissed me, with that passion that only you can. And I had to gasp for breath to stop me from fainting.

You then led me up to your room where you sat down in your bed and told me how beautiful I looked, how you've never seen anyone with a smile like mine. I remember thinking to myself how lucky I was for having you in my life, and how lucky I was that I got to touch those strong, beautiful cheekbones of yours. You then dragged me down to bed and laid me down next to you, face to face and I kept studying your face. Your long brown eyelashes, your perfectly shaped nose and of course, your soft, small, perfect lips.

I kept thinking that nothing was better than this and how I before, had been able to live without you. Before me and you, you were just a dream. You were that kind of guy that every guy at school wanted to be, and the boyfriend that all of the girls wanted to have. And now, I just could not believe that you were mine, nobody else's, just mine.

You then woke me up from my own thoughts by saying “Please remember that I never wanted to hurt you” And I just could not understand what you were saying or what you tried to say. You then told me what a perfect couple we were and how you would never, ever find someone like me. And I still could not understand what you were saying until you said the sentence that made it all make sense “ Everything has and end, and now it's our turn. “

I sat up and so did you. I asked why and you answered that it was not me, that it was you. You who needed to be alone, you who needed to find yourself again. That you had been so in love that you had lost yourself. I didn't know what to say so I stood up in front of you with tears burning under my eyelids and with a heart that just had been split in to a thousand pieces. We then walked downstairs to the door together and just stood in front of it for several minutes before you opened your mouth and said “ I wish you the best of luck baby, please don't go thinking that this was a waste of time. I will never forget you, even if I tried”

This was a exactly a year ago, and I still go over every single detail of this night in my head. And I sometimes wonder if you do the same? Do you ever miss me? Do you regret what you did that late summer night in august?

Because oh boy, I miss you. Every night and everyday. I miss having your arms around me, I miss your kisses that made me lose my breath and most of all I miss being you being a part of me.

And I everyday I wonder, will I ever experience something like this again?